GNAPP!

Kära läsande person, följande blogginlägg bör ej intas genom näsan. Använd ögonen istället för att tyda kråkfötterna vi kallar bokstäver och läs min rapport gällande helgens mirakel.

Vi kan dra det i kronologisk ordning.

Lördag:
Morgonen inleddes med en färd till torget för att möta upp två av tre heliga orakel plus den andra äventyraren. Jag talar ju självfallet om LN, Tandis och 00-mi.
Vi fikade, länge.
Vi fikade lite till, ännu längre.
Sen kläckte oo-mi den fantastiska idén att vi skulle ha en filmkväll som utvecklades till en övenattning.
Samma kväll sattes planen i verket och jag, 00-mi och LN gav oss av mot världens ände, fast vi svängde höger så vi hamnade hemma hos LN istället.
LN propsade på att styla som den guru hon är och 00-mi fick sig en rejäl makeover med strålande vackert resultat.
Själv fick man en risbuske till hår och ingen sminkning.
som LN så vackert uttryckte sig: "DU HAR FÖR KORT HÅR!!"
Vi sov inte mycket, istället var vi vakna.
Av någon anledning somnade 00-mi.
LN och jag ville limma ihop hennes tår men när jag rörde vid hennes ben sparkade hon mig i ansiktet.
Jag vart liiiiite sur för det...
Menmen.

Söndag (räknat från när vi vaknade på morgonen):

Frukost intogs med glada miner, fast 00-mi vart nog lite vred på mig för att jag tog all nutella...
Efter frukost stressade vi iväg till kyrkan.
LN behövde gå dit av någon outgrundlig anledning.
Det var sannerligen upplysande!
Jag tror bestämt jag ska bli kristen!

HAHA xD
ALDRIG I LIVET!
Jag är bara ännu mer övertygad om att religion är skitsnack och extremt kvinnoförtryckande.
Jag menar...
FADERN, SONEN och den inte så helige anden.
VAD ÄR DET HÄR FÖR MANSGRISAR!?!?!?

Nu tar vi ett djupt andetag och lugnar ner oss lite...
*andas*

så...
När man återvänt hem kastade man sig in i duschen, tvättade håret fem gånger för att få det tillbaka till normalt. Schampoot tog slut...
Sen somnade jag på soffan och nu har jag ännu värre hår än jag hade när jag vaknade i morse >___<
BAD HAIR DAY.

Nå, det här inlägget avslutas nog nu.
Mest för att jag inte har fler kommentarer.
Förutom att JK Rowling plagierat smurfarna...
GNAPP på henne >:C

jaja...

HAPPY SUNDAY EVERYONE!

äppick

Måste...
Dela...
Med...
Mig...
Av...
Hetalia...
Awesomeness...
!!!





Nu när det är avklarat kanske man ska blogga?
men nä...
jag ska rita Matthew (kanada) istället :3

"Dare?"
"Canada Desu."'


HAPPY THURSDAY EVERYONE!

Skogsbärsloka... drömmer mig bort till reklamen...

ah. Den underbara smaken av kolsyrat vatten fullproppat med smakämnen som fräter sönder mina värdefulla tänder.
mumsigt...

Så.
Idag.
Är.
Det.
Tisdag.

Jag har bestämt mig för att avslutet på mina blogginlägg suger Q. Därför ändrar jag från och med idag...

Men.
Jag kom precis på en sak!
JAG HAR INGET ATT BLOGGA OM!
Nåja, jag lyckades få ihop en krönika om ingenting så då kan jag väl lyckas med ännu ett blogginlägg... kan tyckas iallafall.

Som frekventa läsare kanske märkt har jag inte riktigt varit på topp den senaste lilla tiden. Idag har dock en LIMTUB förbättrat min situation en aning. Tänk om det hade stått litmub istället för limtub.
Det, kära barn, är vad vi kallar en felskrivning. Eller en ekorre... varför heter det ekorre?
En orre som bor i ekar?
Men en orre är en fågel...
en ek är ett träd...
såvitt jag vet är ekorrar små råttliknande saker som springer upp och ner i granar.
Borde heta granråtta istället....

Vad var det jag skrev om nu igen?
Minns inte...
Orkar inte tänka...
JO!
INGENTING VAR DET! 8D
Ingenting Tingeling bananchoklad undulatbajs.

Mums.

nej.
jag tror det räcker med meningslöst rabbel nu.

HAPPY TUESDAY EVERYONE!!!

Förlåt.

Jag ber om ursäkt i förskott, men jag måste bara skriva av mig någonstans. Jag måste berätta för någon bara. Eftersom jag vill ha musik i öronen samtidigt och jag vägrar använda mig av fejan så blev det bloggen.

Till saken. (Varning för extremt tarvligt och dumt inlägg)

Det första mörka moln som skymmer den lysande solen i mitt liv är hur klassen har blivit. Det har blivit en spotlight som hela tide riktas mot en speciell grupp (inga namn nämnda). Den här gruppens s.k center tycks ha glömt min existens.
Jag har blivit en tyst person.
Det värsta är att det får mig att känna mig otillräcklig, som om jag inte är bra nog för att få stå i spotlighten, som om jag är en gammal trasa som man bara använder i absolut nödfall.

Den första blixten som lyser upp den mörka himlen likt en fackla i natten som blivit mitt liv är att min åsikt inte väger lika tugnt, jag finner inte orden längre. De ord som förut varit mina bundsförvanter har flugit sin kos och jag griper desperat efter dem men lyckar endast fånga dem när jag sitter här i min ensamhet med Imogen Heap i öronen och fingrarna dansar över tangenterna, orden som varit borta kommer trippande och krafsar på dörren. Glad som en lärka släpper jag in dem i mitt tysta sinne och de formar sig, till skrivna ord som dansar. Dansar en vals i skenet från dataskärmen och sedan försvinner igen, lämnar mig kvar likt det tomma skal jag blivit och kommer tillbaka först nästa natt.

De smattrande regndropparna som blandas med mina salta tårar kan liknas vid sprickorna som bildas i pelaren. Jag har kanske ett självförtroende men det innebär inte att inte jag behöver få höra att jag är bra, att jag är vacker...
Folk lutar sig på mig, det är ett tugnt ansvar, tyngre än man tror. Delvis är jag smickrad över att folk litar tillräckligt mycket på mig för att använda mig som en pelare, men jag blir sorgsen när jag ser hur de skrattar och ler, hur de umgås med andra framför mig. Jag ber om ursäkt för att jag beter mig så fruktansvärt egoistiskt men det är människans natur att sätta sig själv först, något jag inte så ofta kan göra på grund av min rädsla för att såra andra.
Sprickor i pelaren, hål i mitt självförtroende. Vinden, vattnet... det eroderar mig, lakar ur mig. Hål som bildas på insidan, sprickor som letar sig ut till ytan. Sprickor som jag så skickligt som möjligt döljer.
Är det värt det?
Vem har jag som sätter mig främst?
Hur många skulle gå efter mig om jag gick bort från allt?
Frågor vars svar endast kan besvaras genom test, test som innebär att folk kommer tröttna på mig.

Det finns de som jag vet att jag kan lita på, men jag kan bara inte tillåta mig själv att luta mig på någon.
Hur gjärna jag än skulle vilja det...
Jag är kanske bara en feg jäkel.
Jag vågar kanske inte luta mig på någon av rädsla för att den personen inte ska kunna hålla mig uppe.
Jag måste vara stark, starkare... starkast.
Det är en plåga, men jag har ju trots allt bara mig själv att skylla...


Till alla er som faktiskt läste det här inlägget där jag spillde ur mig mina problem, där bägaren rann över och tårar rann och blötte ner tangentbordet. Till alla er som orkade läsa om mina obefintliga problem som säkert tusen andra har...
Till alla er säger jag tack.
Jag önskar också att ni ska låta bli att använda det här mot mig, inte för att jag tror det om er men jag är samtidigt extremt rädd för att någon av mina vänner ska vända sig mot mig och använda det jag spillt ur mig medans jag lyssnade på Imogen Heap, jag är rädd...
Jag vill vara stark.
Jag vill vara osårbar.
Men min rustning har sprickor den med.

Minns detta, utnyttja det inte...

Pennan må vara mäktigare än svärdet, men mot en pistol står den sig slätt~

Oj.

Det var ett bra tag sedan man updaterade sin såkallade-blogg.
"Vilken musik lyssnar du på när det brinner i köket?"
- Spotiful.

Bra fråga tycker jag... det har dock aldrig brunnit i mitt kök... (om man inte räknar den gången jag glömde nudlarna på spisen och min bror kände sig smart och lade en pappersbit bredvid, släcktes med ett glas vatten och ingen skada skedde). Fast jag skulle nog lyssnat på något random...

Imogen Heap är btw bra. Spotiful sade åt mig att lyssna på henne och eftersom spotiful är den allsmäktiga kraften så gjorde jag som spotiful kommenderade! 8D

Eftersom folk faktiskt läser den här såkallade-blogg-en borde man kanske uppdatera lite...

För det första så är det ett nytt år.
För det andra så har jag börjat fangirla Ivan Braginsky (russia-chan) från hetalia, som jag förresten börjat nörda.
För det tredje så har skolan börjat igen.
För det fjärde så dör Mello på tisdag. (TT^TT)
För det femte så ska vi ha valentines-day-disco. (jag gillar bindestreck idag -märks det? 8D)
För det sjätte så ska jag rita en massa gullegull affischer, vi får se hur dåligt det går.
För det sjunde så har jag varit en weekend i stockholm.
För det åttonde så har jag apsnygga skor som jag inte kan använda p.g.a. den dummidumma snön.
För det nionde så är klockan tio.
För det tionde så var klockan nio för en timma sedan.

PUNKT.

Nu har ni fått en SNABB-resumé skulle jag tro. Jag har väl utelämnat en himla massa men jag är alldeles för lat för att skriva ett ordentligt inlägg här.
Så.
Nu ska jag avsluta inlägget med att påpeka för alla som är intresserade att jag inte spelar lika mycket dator längre (yay me!) och om man vill nå mig är det smartaste att be om mitt mobilnummer över msn (ibland är jag där fast jag har visa som offline >:3 *sneaky*) fast jag kan det inte så det är fail... menmen 8D
Jag har ny mobil... nämnde jag det?

En till sak värd att nämna: JAG KOMMER INTE PÅ SAKER JAG STÖR MIG PÅ!!! >___<
PLUS att jag är en massa frånvarande och drömmande numera.
det är väl... bra?

jaja.
Ett nytt år innebär en ny avskedsreplik! så...
vad ska vi köra med?
how about...

Pennan må vara mäktigare än svärdet, men mot en pistol står den sig slätt~

Sådär.

Nytt år = ny stil på bloggen!

Lite grå... men den är trevlig :3